Dyksäkerhet och räddning

February 12, 2018 Stress & Rädda. Räddningsdykare. Dyksäkerhet & Rädda. Några namn på olika dykorganisationer för deras "Räddningskurser" som ska hjälpa dykare att undvika dykolyckor och/eller ge effektiv assistans i nödfall. "En räddningskurs gör inte en räddningsdykare" är ett uttalande vi ofta hör och läser. Detta är så sant på samma sätt att du inte blir en ambulanspersonal om du går en kurs i första hjälpen. Så är räddningskurser ett meningsfullt komplement till dykträning eller fyller de bara en mer alibifunktion? DiveInside tittar närmare på dagens räddningskurser.

Vissa saker glöms inte bort. "Jag skulle vilja tacka er – utbildningen i räddningskursen hjälpte mig idag att ägna bara kort tid åt att tänka på hur jag skulle reagera på en olycka: en man med hjärtinfarkt i vattnet. Jag kunde få upp honom ur vattnet och gav snabb första hjälp tills ambulansen var där. Han är på kliniken, men stabil. Jag tror utan kursen, utan den kompetens vi hade tränat där, hade jag inte kunnat hjälpa till så effektivt."

Det här e-postmeddelandet, från en student till hans instruktörer, motiverar dem att genomföra sin utbildning med en högre nivå av engagemang för alla sina elever och att främja permanenta repetitionsklasser. Ju oftare procedurerna praktiseras, desto lättare blir de en andra natur. Ju fler scenarier vi utformar, desto fler simmare och dykare kommer vi att vägleda i att tackla och använda olika utrustningar, vilket gör att eleverna kan vara mer förberedda om en nödsituation uppstår. Nyckeln till kvalitetsförbättring är att förutse situationer inom vattensporter baserat på realistiska nödsituationer, med olika nivåer av intensitet, hastighet och komplexitet. Vilken bra instruktör som helst kommer förmodligen att hålla med om detta.

För övrigt har många dykorganisationer olika namn för nästan identiskt kursinnehåll. I vissa föreningar ingår räddningskursen i den allmänna utbildningen; i andra är det en special- eller tilläggskurs (en specialitet). vi kommer att fortsätta att använda termen "räddningskurs" av läsbarhetsskäl; icke desto mindre hänvisar det övriga innehållet i artikeln till alla kurser / specialkurser / föreningar till det allmänna sammanhanget för denna artikel.

Krav: första hjälpen och utbildningsnivå
Grunden för alla räddningskurser är de allmänna första hjälpen-kurser, som omfattar HLR (hjärt- och lungräddning). Denna teknik blev en del av utbildningen i första hjälpen i slutet av 1700-talet: detta var en tid då drunkning var mycket fruktad. För det första inkorporerade vattenräddningsorganisationer återupplivningstekniker i sin utbildning. I nästan alla föreningar erkänns motsvarande kurser för de allmänna hjälp-/räddningsorganisationerna som en förutsättning, även om vissa dykföreningar har egna instruktionskurser som täcker första hjälpen och vård efteråt. När det gäller detta finns det alltid motsatta åsikter: "Lekmannautbildning av (medicinska) lekmän" är ett frekvent motargument till detta utbud av dykföreningar. Dessa argumenterar i sin tur för att inte bara allmänna färdigheter utan även vatten- och dykrelaterade ämnen bör inkluderas. Syrgas "medicinering" i dyknödsituationer och grundläggande kunskaper med hantering av AED/defibrillator lärs vanligtvis ut, i kurser av (icke-dykare) hjälporganisationer inte nödvändigtvis. Tips: Instruktörer är ofta också sjukvårdspersonal som ambulanspersonal. Därför bör man ta reda på bakgrunden och erfarenheten hos instruktören som undervisar i kursen innan man gör en bokning. Om förutsättningarna är de rätta kan dykföreningarnas första hjälpenkurser verkligen ge ett reellt mervärde för dykare.

Den andra förutsättningen är grundläggande dykutbildning. I vissa föreningar finns det en annan kompetensnivå efter ingångsnivåcertifikatet (till exempel AOWD eller Advanced Open Water Diver ). I dessa fall är tanken att en dykare inte ska vara självupptagen innan han kan hjälpa sina kompisar eller andra dykare. De som fortfarande kämpar med sin egen flytkraft kommer att ha svårt att föra ett offer (någon som har problem) från djupet till ytan på ett kontrollerat sätt; de flesta kommer sannolikt att ha svårt att ge effektiv hjälp till en dykare i panik.
Motargument här: Undervisningen i räddningsfärdigheter gör det möjligt för nybörjare att ge hjälp på ett tidigt stadium, åtminstone i räddningssituationer vid vattenytan, när de skickar offren i land eller på den dränkbara, etc. Färdigheterna kan förbättras ytterligare i efterföljande kurser. För räddningsdykare i hjälporganisationer bör till exempel kompetens ses över årligen.

Kursplan/kursstorlek
Läroplanen följer allmänna normer: teorilektioner, grundläggande färdighetsträning i bassängen och demonstration av färdigheterna i öppet vatten. Enligt målsättningen att problem inte uppstår alls kan bra teorilektioner förebygga olyckor. Detta omfattar kunskap om utrustning, korrekt dykförberedelse (som tar hänsyn till rådande dykförhållanden) och en genomgång som innehåller råd om hur man ska reagera i nödsituationer. Utarbetande av beredskapsplaner för dykgruppsledare, dykmedicinska aspekter med behandlingsrekommendationer samt aktivering av räddningsinsatsen ända fram till olycksrapporten avrundar bra teorilektioner.

Kursstorlek: Generellt sett liten träningsgrupper i dykkurser är fördelaktiga för kursdeltagare. Men för räddningskurser, särskilt i scenarier för öppet vatten, gäller det motsatta. I större grupper lär sig elever med olika personligheter att samarbeta i nödsituationer (med roller tilldelade utifrån befintlig erfarenhetsnivå) och att ge effektiv hjälp, som om det vore ett verkligt scenario.
En annan fördel för större grupper att öva på nödsituationer är det breda(r) utbudet av utrustningskonfigurationer (jacka vs. vingsystem, enkla vs. dubbla tankar, klassisk andrastegskonfiguration vs. långslangskonfiguration (DIR), bakmonterad vs. sidomonterad konfiguration, våtdräkt vs. torrdräkt).< br>Ju fler deltagare det är, desto större är möjligheten att scenarier som tillgodoser en mängd olika utrustningskonfigurationer kan hittas i kursen. För att vara realistiska och lära ut räddningstekniker som passar olika konfigurationer, rekommenderas det att instruktörer får dykare att använda olika konfigurationer när de poserar som "offer" i räddningsscenarier.

Praktisk: Transportera en medvetslös dykare till ytan
Klaus K. och Susanne W. har i stor utsträckning tränat ovannämnda skicklighet i bassängträningen, såväl som hämtning av utrustning vid vattenytan och räddning av offer från vattnet, följt av första hjälpen. De känner sig väl förberedda. I scenariot med öppet vatten måste de lokalisera två saknade dykare, föra dem till ytan på ett kontrollerat sätt, ta bort utrustning och utföra första hjälpen-procedurer. Fyllda av entusiasm gav de sig iväg tillsammans. "Offren" hittas snart - "medvetslösa" - på cirka 10 meters djup. Nu räknas varje minut. Susanne letar desperat efter "offrets" uppblåsningsslang och uppblåsningsknapp. "Offrets" BCD är en Axiom i3 dykjacka och saknar ett standard uppblåsningssystem (Den fylls av integrerade inlopps- och utloppsventiler, i ett deflatorsystem). Värdefull tid går, och uppstigningen är allt annat än "kontrollerad". Klaus tar upp sitt "offer", som är klädd i dubbla stridsvagnar, till ytan och drar honom snabbt till stranden. På vägen dit försöker han ta bort utrustningen. Han är inte bekant med selesystemet och märker inte grenremmen och förlorar värdefull tid när han släpper den i grunt vatten...

Tidsfaktor och "fast mark"

Många räddningsorganisationer håller med om att ge hjälp åt dykare som råkat ut för en olycka bara kan göras på "fast mark" (tänk bara på HLR, syrgas, sårvård). Av denna anledning, vid alla olyckor, är prioritet att få offren upp på land eller ombord så snabbt som möjligt. Det är alltså desto mer förvånande att vissa kurser lär ut tidskrävande övningar (som genomförs i vattnet), som är motsatsen till en snabb och effektiv tillförsel utanför vattnet.

Exempel på detta är övningar som t.ex. återupplivningsförsök under transport i vattnet. Enligt välkänd dykläkare och Priv.-Doz. Dr. med. Claus-Martin Muth, chef för kommittén för dykmedicin vid Gesellschaft für Tauch- und Überdruckmedizin (GTÜM):
"Faktum är att att försöka ventilera en medvetslös sportdykning under transport är inte bara misslyckad, utan försenar också adekvata rädda dramatiskt. Den bättre rekommendationen är därför att simma så snabbt som möjligt och sedan börja andas på land."
Implementering och övningar för alla

Vi hade möjlighet att gå och observera flera räddningskurser på olika dykcenter. De olika riktnings- och förmedlade räddningsteknikerna skilde sig endast marginellt, men betoningen och lösningarna som presenterats har varit olika. Vi kommer att diskutera några specifika tips och färdigheter separat nedan. Våra erfarenheter visar att det kan vara fördelaktigt för den egna träningen – oavsett kompetensnivå – att genomgå repetitionskurser på olika träningscenter och/eller klubbar.

Räddningskunskaper i korthet:

Självräddningssituationer:
• Lös upp spasmer / antispasmodiska åtgärder • Upprätta positiv flytkraft • Andningskontroll
• Användning av alternativ lufttillförsel
(Ponnyflaska, stadier)
• Vertigo (yrsel): övervinna, stabilisering

Utlöser räddningskedja:
• Räddningskedja
• Teambuilding för räddningsinsatser
• Olyckshantering och intervju

Ythjälpmedel:
• Tillvägagångssätt och situationsbedömning
• Kontakt
• Lugna dykaren
• Assistans och transport, borttagning av utrustning
• Utgångar (land / båt )

Hantera panikoffer:
• Tillvägagångssätt med uttagsalternativ
• Befrielsetekniker
• Fixering
• Transport utan risk för sig själv

Hjälp från stranden , brygga eller båt:
• Assistans genom att lämna in och kasta ut räddningshjälpmedel och linor
• Entréer i vattnet, med offer(er) i sikte
• Assistans och räddning i vattnet med och utan hjälpmedel
• Olika bogserings-/glidtekniker
• Utgångar

Undervattenassistans:
• Inflygning / situationsbedömning / ta kontakt
• Panikdykare
• uppstigning utom kontroll dykare
• Luftdonationer / luftdelning (utom luften) och kontrollerad uppstigning
• Saknad dykare, genomför snabb och effektiv sökning
• Transport av dykare som inte svarar till ytan

Utgångar:
• Utgång med dykare
med och utan hjälp (på land, plattform, brygga)
• Transport till lämplig plats där första hjälpen ges

Första / eventuellt andra leverans:
• Hjälp vid tryckrelaterade skador
• HLR och ventilation (med ventilationsmask)
• Misstänkt DCS:
Administrera akut syre

REDNINGSSCENARIER (öppet vatten):
• Realistiska nödsituationer som involverar alla kursdeltagare
(teambuilding), assistenter och "offergäster" som bär olika
utrustning
• Exempel 1: Hitta och hitta en saknad dykare i ett
Olyckssimulering, räddning med hela hjälpkedjan (överlevnadskedja?)
• Exempel 2: Olyckssimuleringar enligt ovanstående yta och
undervattensnödsituationer med hjälp av hela hjälpkedjan

Praktisk: Räddningsfärdigheter utöver standardinstruktionen
En del övningar, som inte finns i läroboken, men som vi har lagt märke till i våra kursobservationer, nämns här:
Föreställ dig att du behöver en bår efter att du har landat ditt offer. Vad kan du göra?
Ta två långa stolpar (tältstänger, långa grenar, etc), lägg dem på en filt med cirka 50 till 60 cm mellanrum och vik in dem så att ändarna överlappar varandra. Placera offret på den, som fixeras av hans kroppsvikt, filten, transportbåren är klar.
Inpackning: När du når stranden upptäcker du att bryggan är mycket hög och att det inte finns någon stege. Vad kan du göra?
Använd en filt, madrass, duk eller något lämpligt föremål inom räckhåll. Stå vid änden av bryggan, kasta filten i vattnet och dra sedan resten av filten under offret. Kom ikapp den andra änden från toppen. På så sätt rullas offret försiktigt ihop.

Slutsats

Att kunna ge hjälp i en nödsituation är inte bara en moralisk skyldighet, utan också en skyldighet som ålagts av vårt rättssystem. Att framgångsrikt ge assistans skapar också djup och varaktig tillfredsställelse, vilket e-postmeddelandet i början av denna artikel imponerande visar. Ju bättre förberedda vi är för nödsituationer, desto bättre kan vi vara att ge hjälp. Och ärligt talat, skulle vi inte själva vilja bli hjälpta av vältränade dykkompisar om vi skulle behöva hjälp? Frågan är inte om, utan när och hur ofta vi utsätter oss för denna utbildning.
Oavsett utbudet av kurser som finns, är det lämpligt, eventuellt med mer erfarna dykpartners, att genomföra ett träningspass om räddningsfärdigheter på din eget initiativ, för att kunna bistå närhelst det behövs.