Nanoplast i havet orsakar hjärnskador hos fisk

Minsta plastpartiklar i näringskedjan En studie från Lunds universitet i Sverige visar att plastpartiklar i vattnet så småningom kan hamna i hjärnan på fiskar. Där kan de så kallade nanoplasterna orsaka hjärnskador och leda till beteendeproblem hos fisken. Omkring tio procent av all plast som produceras i världen hamnar i haven. Denna plastförorening är ett av de allvarligaste miljöproblemen, men få vetenskapliga studier har undersökt effekterna av små plastpartiklar, kallade nanoplaster, som är ännu mindre än de ofta citerade mikroplasterna. "Vår studie är den första som visar att nanopartikelpartiklar kan ackumuleras i fiskhjärnor," säger Tommy Cedervall, kemist vid Svenska universitetet i Lund och huvudförfattare till en studie publicerad i tidskriften Nature. Forskarna undersökte hur nanoplastiska partiklar kan transporteras av olika organismer i det akvatiska ekosystemet, dvs. om alger och djurplankton till större fiskar. Små plastpartiklar i vattnet äts av djurplankton, som i sin tur äts av fiskar. Forskare har studerat hur plast av olika storlekar påverkar vattenlevande organismer. Framför allt ger de bevis för att små partiklar faktiskt kan passera blod-hjärnbarriären hos fiskar och på så sätt avsätta sig i fiskens hjärnvävnad. Dessutom har forskarna visat förekomsten av beteendeproblem hos fiskar som påverkas av nanoplast: de äter långsammare och utforskar sin omgivning mindre. Forskarna tror att dessa beteendeförändringar kan vara förknippade med hjärnskador orsakade av närvaron av nanoplast i hjärnan. Ett annat resultat av studien är att djurplankton dör när det utsätts för nanoplast, medan större plastpartiklar inte påverkar det. Sammantaget kan dessa olika effekter påverka hela ekosystemet. "Nanoplast kommer sannolikt att ha en farligare ekosystempåverkan än större plastdelar," säger Cedervall. Än så länge ser forskarna inga bevis för att nanoplast även ansamlas i fiskens vävnad och därmed potentiellt skulle kunna överföras genom att äta på människor. Information: https://www.lunduniversity.lu.se. Länk till studien: https://www.nature.com/ articles/s41598-017-10813-0.