Golfström: Forskare beräknar vägen för Grönlands smältvatten

Ökande smältvatten påverkar salthalten i Golfströmmen  Salthalten i vattnen runt Grönland spelar en stor roll för att driva Golfströmmen i Nordatlanten. En progressiv uppfräschning (förlust av salthalt) orsakad av ökande mängder smältande is från Grönlands inlandsis kan dock påverka och försvaga det nuvarande systemet. Enligt brittiska forskare har sötvattnet som rinner ut i Nordatlanten från avsmältningen av Grönlands glaciärer ökat med 50 procent sedan 1990. Som ett resultat av den ökade sommarsmältan och kalvningen av utloppsglaciärer har mer än 5 000 kubikkilometer extra smältvatten flytt ut i havet. Det motsvarar en fjärdedel av Östersjöns volym. Var hamnar allt detta sötvatten? Svaret på denna fråga påverkar direkt vår förståelse av det globala systemet av havsströmmar, som Golfströmmen är en del av. Havsvattnets täthet i Nordatlanten har stor inverkan på havsströmmarna, där salthalten spelar en avgörande faktor. I flera år har forskare undrat om inflödet av sötvatten skulle kunna minska vattentätheten i Nordatlanten och åtminstone delvis försvaga Golfströmmen. Ett internationellt team av forskare, ledda av GEOMAR Helmholtz Center for Ocean Research Kiel, har skapat en detaljerad datormodell som visar vägarna och effekterna av det ytterligare smältvattnet. Resultaten av deras studie publicerades nyligen i tidskriften Nature Geoscience. Det tyder på att mycket av smältvattnet effektivt avlägsnas från de mest känsliga områdena av snabba gränsströmmar. "Effekterna av de smältande Grönlandsglaciärerna förblir initialt mindre än väntat, eftersom en stor del av smältvattnet effektivt spolas ut av snabba, smala strömmar längs Nordamerikas kustlinje. Därmed försenas förändringar i de kritiska, nordliga haven", säger huvudförfattare professor Dr Claus Böning, en GEOMAR-forskare. Datormodellen tar hänsyn till de regionala skillnaderna i de grönländska smältvattentrenderna och de mycket fina detaljerna i havsströmmarna. Detta har gjort det möjligt för forskarna att mer exakt bedöma påverkan av de smala gränsströmmarna och de småskaliga virvlarna i vattenutbytet mellan den platta grönländska kusthyllan och djuphavet. Baserat på beräkningarna tar mer än hälften av smältvattnet sin väg söderut längs den kanadensiska kusten via Labradorströmmen. Mindre än 20 procent finns kvar i området mellan Grönland och Labradorhavet. Därför antyder modellen att mängden påverkan på havssalthalten orsakad av smältvatten är bara hälften så stor som de naturliga fluktuationer som uppmätts under de senaste decennierna. Simuleringen belyser också en progressiv trend i uppfräschningen av havsvattnet." Om vi ​​projicerar ökningen av Grönlands smälthastigheter in i framtiden förväntar vi oss de första märkbara förändringarna i Labradorhavet på två eller tre decennier. I denna mening, Golfströmmen kanske bara får lite andrum”, sa professor Böning. Ytterligare information:  www.geomar.de Länk till studie:  dx.doi.org/10.1038/ngeo2740< /strong>