Enorma kallvattenkorallberg under vatten

Internationell forskargrupp undersöker korallrev utanför Mauretanien

På en längd av cirka 400 kilometer täcker havsbotten framför Mauretaniens kust världens största sammanhängande kallvattenkorallstruktur. Dr Claudia Wienberg från MARUM Center for Marine Environmental Sciences vid universitetet i Bremen och hennes kollegor har undersökt hur kallvattenkorallerna i Mauretanien utvecklats under de senaste 120 000 åren.

Till skillnad från tropiska koraller, som lever i grunda, lättöversvämmade vatten kan du hitta kallvattenkoraller på vattendjup på flera hundra till tusen meter. Mer än hälften av de kända, idag levande korallarterna finns i totalt mörker i djuphavet. De är också upptagna av ingenjörer som bygger imponerande korallrev. Betydande delaktig i revbildningen är kallvattenkorallarten Lophelia pertusa. Den tillhör de steniga korallerna och bildar starkt grenade, buskiga kolonier. Där många av dessa kolonier samexisterar bildas revliknande strukturer som ger livrockar för olika andra arter som mjuka koraller, fiskar, krabbor och svampar. En kallvattenkorall sitter stadigt fäst vid substratet där larven en gång slog sig ner. Kallvattenkoraller föredrar att växa på sina jämnåriga och skapar enorma strukturer på havsbotten under perioder av årtusenden till miljontals år.

Alperna framför Mauretanien

världens största sammanhängande kallvattenkorallstruktur med en längd på cirka 400 kilometer finns längs den mauretanska kusten. Här når korallkullarna höjder på 100 meter. "Storleken på kullarna och längden på dessa strukturer är verkligen speciella. I själva verket kan man faktiskt tala om kallvattenskorallberg här", säger Dr Claudia Wienberg från MARUM. "Före Mauretanien växte troligen de individuella kallvattenkorallkullarna ihop med tiden. Det finns inget sådant någon annanstans i världshaven. "Wienberg var en del av ett internationellt team av forskare som intensivt provade detta område ombord på forskningsfartyget" MARIA S. MERIAN "för att lära dig mer om utvecklingen av kallvattenkoraller. I en studie som publicerats i vetenskapstidskriften Quaternary Science Reviews presenterar hon och hennes kollegor nu resultaten.

Syrebristande förskjutna koraller i vila

Prof. Dr Norbert Frank och hans team från universitetet i Heidelberg analyserade korallfragment från ytan och från olika djup av havsbotten och bestämde deras ålder. Med dessa och andra studier kunde forskarna spåra hur kallvattenkorallerna i Mauretanien utvecklats under de senaste 120 000 åren. Förr i tiden fanns det alltid faser där tillväxttakten toppade med 16 meter per 1 000 år. Inte ens det för närvarande största kallvattenkorallrevet utanför Norge växer så snabbt. För nästan 11 000 år sedan stagnerade tillväxten av de mauretanska korallkullarna. På den tiden försvann troligen korallerna helt från kullarna. Det är först idag som isolerade kallvattenkoraller dyker upp igen. Korallernas tillväxt beror på olika miljöförhållanden, såsom vattentemperatur, syrehalt, födotillgången och de rådande strömmarna, som transporterar mat till de stationära kallvattenkorallerna. Av alla influenser gjorde forskarna den låga syrehalten på cirka 1 milliliter syre per liter vatten som en kritisk faktor. "Det är extremt lite. Ursprungligen antogs att vid 2,7 milliliter per liter är den lägsta gränsen för kallvattenkoraller, där de överlever, men inte längre kan bygga rev", säger Wienberg. "De utspridda kallvattenkorallerna på kullarna visar att de kan överleva, åtminstone tillfälligt, mycket låga syrenivåer, men de mår inte bra."

Resultaten visar att det kalla vattnets höga faser koraller där kullarna växte upp sammanfaller med tider då syresatta vattenmassor strömmade norrifrån in i området. Medan kallvattenkoraller tidigare, liksom förr i tiden, var omgivna av syrefattiga vattenmassor från söder, växte kullarna inte eller växte särskilt långsamt. Beroende på rådande klimat skiftade fronten mellan dessa vattenmassor från norr till söder och vice versa, och korallerna omgavs av syrerikt, sedan återigen syrefattigt vatten.

Enligt Wienbergs teori var kallt vattenkoraller tog till extremt låga syrehalter i mindre raviner mellan de stora kullarna. I dessa kanjoner finns det nu många fler kallvattenkoraller än på kullarna. De flytande koralllarverna är rörliga en viss sträcka innan de slutligen slår sig ner. Till exempel kan migrationsrörelser från kullarna till kanjonerna och under påverkan av den norra vattenmassan ha skett.

"Enligt vetenskapliga prognoser kommer zonerna med låg syrehalt i haven att fortsätta att expandera, säger Wienberg. "Även om kallvattenkoraller uppvisar en hög tolerans, är detta en avgörande stressfaktor för dessa djuphavsekosystem. Dessutom måste de motstå de ökade vattentemperaturerna på grund av klimatförändringar och den ökande havsförsurningen. "

Länk till studien: doi.org/10.1016/j .quascirev.2018.02.012.

Se även:
Havvattnets täthet påverkar kallvattenkoraller