För ung för att dyka?

Mikkel, aged 10, surfacing from his very first open water dive in rainy conditions. Chilled, but happy, and in good company. Instructor in the front, dad on the left.

Dykning förändrar liv. Det är en av de aktiviteter där dess transformerande kraft kan ses tillämpas på både unga och gamla. När en förälder är dykare är det oftast troligt att barnen också blir det. Möt Mikkel. En 14-årig dykare som började dyka vid 10 års ålder. Hans berättelse inspirerar till att uppmuntra fler unga dykare och påminner oss om alla de underbara sätt på vilka dykning har påverkat allas våra liv.

Kan du ge oss en kort presentation av dig själv?

Mitt namn är Mikkel Aarup Tybjerg. Jag fyllde precis 14 år och har dykt sedan jag var 10 år. Jag bor i en liten by i Danmark. Min familj och jag bor nära havet och jag har alltid känt en stark koppling till det. När jag var liten brukade jag börja skrika när mina föräldrar tog mig upp ur vattnet. Vi har en segelbåt och tillbringar mycket tid till sjöss. Så när det kom till dykning var det väl ett logiskt steg för mig att komma upp till ytan.

Vad fick dig att vilja lära dig dyka?

Min pappa är en stor inspiration. Han började också dyka väldigt ung och har alltid älskat det. Dessutom är han marinbiolog och har berättat många historier om livet i havet. Så jag ville såklart vara med och titta själv.

Hur var din första upplevelse i öppet vatten?

Jag var tio år gammal när jag gjorde mitt första dyk i öppet vatten. Det hände på Gran Canaria med min pappa och en av hans goda vänner från ett lokalt dykcenter, som specialiserat sig på att instruera barn. Min pappa vägrade att vara min instruktör, så han var bara där som en satellit. Jag hade precis avslutat teorilektionerna och vi gick direkt i havet. Vi simmade runt i 45 minuter och matade lite fisk. Jag minns det som en väldigt trygg och rolig känsla att besöka den tysta världen för första gången. Det regnade faktiskt, så vi kunde se hundratals små regndroppar på ytan. Vi brydde oss inte om regnet eftersom vi ändå inte kunde bli blötare. Vi mötte också några bläckfiskar och lade märke till att de ändrade färg. Det var vackert. När vi kom upp till ytan var jag lite kall, så vi firade det första dyket med varm choklad och stora leenden. Sedan dess har jag loggat 156 dyk med en total bottentid på 6,355 minuter. Jag har aldrig haft en dålig upplevelse och jag har verkligen njutit av varje minut av min tid under vattnet.

Vad har dykning lärt dig hittills?

Dykning har lärt mig mycket. Jag vet inte var jag ska börja. Först och främst gav dykning mig många gåvor och upplevelser som jag aldrig kommer att glömma. Jag lärde mig också grundläggande fysik, kemi, meteorologi, biologi, matematik, språk och så vidare. Den här typen av teoretisk kunskap kan jag använda i skolan. Viktigast av allt är att dykning är som att ha nyckeln till en annan värld. Nästan oavsett vart man åker träffar man nya vänner. Jag har redan träffat dykare från Ryssland, Italien, Argentina, Brasilien, USA, Frankrike, Nya Zeeland, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och många andra länder. Det känns som att vi är en stor familj och jag har alltid blivit välkommen trots att jag fortfarande är ung jämfört med många andra dykare.

Vad skulle du säga till en ung person som funderar på att lära sig dyka?

"Kör på. Du kommer aldrig att ångra dig." Och om jag kan ge ett råd så är det att bara dyka med människor du känner väldigt väl. Dykning är underbart, men du är beroende av din kompis, precis som din kompis är beroende av dig. Därför gör det det mycket roligare att dyka med människor du litar helt på.

Vilken är din favoritdykplats hittills?

Det är en nästan omöjlig fråga att besvara eftersom att välja en dykplats innebär att utelämna andra. Jag har aldrig dykt på en plats dit jag inte skulle vilja återvända! Jag har fantastiska erfarenheter från Karibien, Röda havet och Atlanten. Men om jag tvingades välja en speciell plats, är min absoluta favoritplats runt en hemlig ö i Norge. Vi åker dit en eller två gånger om året för att dyka. Ön är omgiven av enorma mängder marint liv och mycket historia. Det finns flera vrak som går tillbaka till 1500-talet. Och varje gång vi dyker ser vi något nytt och intressant. Till exempel, förra sommaren, hittade jag en helt rundad sten på havsbotten. Den var ungefär 10 cm i diameter och vägde 400 gram. Vi lät en expert undersöka den och det visade sig vara en handgjord stenkanonkula från 1500-talet. Endast elva av dessa hade hittats fram till denna.

Favoritliv i havet?

Också en svår fråga att svara på. Jag har träffat tusentals fascinerande marina organismer, inklusive delfiner, sköldpaddor, ormar och hajar. Men en upplevelse står ut i mitt minne. Något speciellt hände i vinter, i södra Egypten, på ett nattdyk. Vi var på väg tillbaka mot stranden när jag tittade tillbaka och lade märke till en liten, torpedformad fisk som simmade precis bakom mig. Jag vände ljuset mot den. Det var en barracudaunge. Det roliga är att den följde efter mig och stannade hos mig länge. Den använde mig delvis som skydd mot större rovdjur och delvis som ett gömställe där den kunde attackera ännu mindre byten. Vi stannade och barracudaungen stannade hos mig i minst 15 minuter. Från och med det ögonblicket fick jag namnet "Lilla barracudan". Så det är förmodligen min favoritmarina organism.

Mikkel, aged 10, learning how to deflate and inflate a BCD.

Mikkel, aged 11, enjoying his first coral reef experience. Marsa Shagra, The Red Sea.

Mikkel, aged 12, enjoying his first wreck dive in the Carribean with his parents. Mom in the picture, dad as the photographer.

Mikkel, aged 13, enjoying his first cave dive. Abu Dhabab, The Red Sea.

Mikkel, aged 14, on his way to the secret island in N