Jordbävning ger upphov till metanläckage vid havsbotten

December 20, 2016  Forskare publicerar resultat efter att ha studerat efterdyningarna av jordbävningen 2010 i Chile De flesta allvarliga jordbävningar äger rum under havsbotten. Under lång tid har man antagit att de var ansvariga för att skapa vägar som gjorde att gaser från jordens inre sipprade in i havsvattnet. Nu, med observationer från jordbävningen i Maule 2010 i centrala Chile, kompletterad med efterföljande geokemisk analys och geofysisk modellering, kan nu forskarna från GEOMAR Helmholtz Center for Ocean Research Kiel bevisa detta samband. Den 27 februari 2010 drabbades Chile av en jordbävning med magnituden 8,8, som utlöste en tsunami som påverkade kustområdena i centrala Chile. Det var en av de tio kraftigaste jordbävningarna som någonsin uppmätts. Antalet offer var lägre än vad man skulle ha förväntat sig av en jordbävning av den storleken. Men skadorna på egendom kostade mer än 30 miljarder USD. Jordbävningen blev en av de bäst observerade och skakningarna mättes vetenskapligt, eftersom forskarlag från flera länder (inklusive ett team från GEOMAR) hade installerat mätinstrument i regionen. Under en expedition på forskningsfartyget SONNE månader efter händelsen kunde de dokumentera efterdyningarna av jordbävningen med hjälp av det fjärrstyrda fordonet ROV KIEL 6000. Baserat på sina observationer har teamet från GEOMAR och The Cluster of Excellence "The Future Ocean" publicerat sina resultat av de resulterande metanemissionerna från havsbotten i den internationella tidskriften Geochemistry, Geophysics, Geosystems. De hade bevisat att jordbävningen i Maule 2010 hade orsakat nytt gasläckage utanför Chiles kust. "Ett samband mellan metanutsläpp på havsbotten och kraftiga jordbävningar har länge misstänkts, men det är svårt att bevisa. De drabbade havsbottnarna är ofta flera tusen meter djupa och svåra att nå. Tack vare uppgifterna från 2010 kan vi nu bevisa detta", sa huvudförfattaren Dr Jacob Geersen på tyska. Studien baserades huvudsakligen på data som samlades in under SONNE:s expedition i september och oktober 2010. Expeditionen, som faktiskt hade planerats år tidigare, ledde exakt till den region där jordbävningens epicentrum hade varit sju månader tidigare. Dessutom, under ROV KIEL 6000:s utflykter till havsdjupet, registrerade den nya sprickor på havsbotten. "De hade uppenbarligen dök upp under skalvet, bara sju månader före vår expedition. På en geologisk tidsskala är detta bara ett ögonblick", förklarade medförfattaren Dr Peter Linke från GEOMAR, som då var expeditionens koordinator. Med hjälp av modern sensorteknik upptäckte teamet en mycket hög metanhalt i vattnet runt sprickorna redan 2010. Mer exakt analys visade att metanet inte hade sitt ursprung från de översta lagren av havet, utan de djupare delarna av jordskorpan. . De geofysiska och geokemiska data, bilderna från ROV KIEL 6000, liksom de prover som författarna erhållit, har kompletterats med geofysiska spänningsberäkningar av underytan. "Observationerna visar att jordbävningen har återaktiverat djupa förkastningar i marken, som i sin tur fungerar som kanaler för metan", förklarade medförfattaren Dr Florian Scholz från GEOMAR. Studien visar, i internationell skala, att starka jordbävningar spelar en viktig roll för bildandet av metanläckage vid havsbotten och transporten av gaser från djupt inne i jordskorpan upp till ytan. "Men fler expeditioner till jordbävningsregioner är nödvändiga innan det är möjligt att avgöra hur mycket gaser som släpps ut av tektoniska processer, om och hur dessa processer varierar över tiden, och om gaserna kan nå atmosfären", säger Dr Geersen. Se här för mer information Länk till studien