© The research vessel MARIA S. MERIAN off the western coast of Greenland.
(c) Rafael Abel, GEOMAR
© From the research vessel MARIA S. MERIAN, water samples are taken from the Labrador Sea.
(c) Rafael Abel, GEOMAR
© Th e research vessel METEOR.
(c) Hermann Bange, GEOMAR
© The French research vessel THALASSA in the port of St. John's (Newfoundland, Canada).
(c) Ann Katrin Seemann
Nära samband upptäckt mellan djupströmmar och klimat
April 21, 2017
GEOMAR-forskare publicerar långtidsobservationer från Labradorhavet
Labradorhavet i nordvästra Nordatlanten är en av de viktigaste regionerna i den globala havscirkulationen.
Sedan 1997 har GEOMAR Helmholtz Center for Ocean Research Kiel övervakat havsströmmar från havsytan till havsbotten med hjälp av en rad oceanografiska observatorier. En analys av deras data från 1997 till 2014 publicerades nyligen, som avslöjar ett nära samband mellan djupströmmar och klimatvariation på olika tidsskalor.
Från milda vintrar i norra Europa, nederbörd i västra Afrika, orkaner i Nordamerika, påverkar energin som distribueras över hela världen av den globala havscirkulationen både klimatet och det regionala vädret. En nyckelregion i denna ekvation är Labradorhavet, mellan Nordamerika och Grönland. Det är här som varma saltvatten som kommer söderifrån nära havsytan svalnar och sjunker till djupet. Därifrån rinner vattenmassorna tillbaka söderut längs kontinentmarginalen. Det är uppenbart att detta område spelar en nyckelroll i den globala havscirkulationen.
Sedan 1997, vid den södra utgången av Labradorhavet, har GEOMAR Helmholtz Center for Ocean Research Kiel drivit oceanografiska observatorier som täcker alla nivåer av detta system. Ett team bestående av fyra oceanografer har publicerat den mest kompletta analysen av insamlade data, i Journal of Geophysical Research Oceans.
"Vi kunde upptäcka kopplingar mellan de södergående djupströmmarna och vindsystemen över Nordatlanten som tidigare var okända", säger huvudförfattaren Rainer Zantopp, från GEOMAR.
Observatorierna ligger 53 grader norr om Labradorhavets västra gräns och består av en serie strömmätare och sensorer för temperatur och salthalt som är fästa på kedjor och stålkablar. Ankarvikter placerade i den nedre änden håller dessa förtöjningar på plats medan flytande flytande drar den andra änden mot ytan.
"Detta tillåter oss att mäta strömmarna från strax under ytan till precis ovanför marken," förklarade Zantopp.
Studien bygger på data som har samlats in under 13 vetenskapliga kryssningar mellan 1996 och 2014 – främst på tyska forskningsfartyg METEOR och MARIA S. MERIAN, eller franska forskningsfartyg THALASSA.
Baserat på analysen upptäcktes att de södergående djupströmmarna längs Atlantens västra gräns har fluktuerat på olika tidsskalor. Särskilt författarna överraskades av den djupaste strömmen nära havsbotten.
Enligt Kiel-oceanografen, "Även om det är mer stadigt än de på de övre nivåerna, varierar det med en nästan tioårsperiod."
Ytterligare analys visade att fluktuationerna i det djupaste flödet var synkrona med de i vindsystemen över Nordatlanten. De senare påverkas av tryckskillnaden mellan Azorernas höga och Islands låga - den nordatlantiska oscillationen (NAO).
"Intensiteten hos den djupaste södergående strömmen från Labradorhavet visar liknande fluktuationer som NAO. Vi blev något förvånade över att hitta signalen så tydligt i våra mätdata", säger Zantopp.
Avslutningsvis tillade han, "Ju bättre vi förstår interaktionerna mellan havet och atmosfären, desto mer tillförlitligt kan vi urskilja naturliga variationer och förändringar som skapats av människan och därmed göra bättre förutsägelser om framtida utvecklingar."
Länk till studien