Stigande vattentemperaturer och havsförsurning påverkar planktoniska organismer

För första gången har forskare bevisat att havsförsurning och stigande havstemperaturer negativt påverkar fettsyrasammansättningen hos copepoder i det naturliga planktonsamhället. Det gör att fiskarna i haven kanske bara kan hitta mat av sämre kvalitet. Detta var upptäckten av ett experiment av forskare från GEOMAR Helmholtz Center for Ocean Research Kiel och publicerat i ett färskt nummer av facktidskriften PLOS ONE. Havsförsurning, temperaturhöjningar, övergödning och syrebrist: Marina djur och växter måste klara av en mängd olika miljöfaktorer. Hur kommer de att reagera och klara sig när de globala klimatförändringarna förändrar deras livsvillkor? Forskare lär sig svaren på denna fråga genom laboratorie- och fältexperiment, modellering och observationer av livsmiljöer som naturligt upplever extrema förhållanden. Forskarna vid GEOMAR använde mesokosmos inomhus för att ta reda på hur haven skulle utvecklas i framtiden. Hösten 2012 placerade de copepoder från Kielfjorden i tolv 1 400-liters mesokosmos och utsatte dem för två olika temperaturer och två olika koldioxidkoncentrationer. Efter en månad undersökte de mängden och storleken på de olika utvecklingsstadierna för copepoder och innehållet av fettsyror. Copepods, som mäter upp till en millimeter vardera, utgör åttio procent av djurplanktonet och är en viktig födokälla för fiskar och deras larver. "Flera experiment har visat att effekterna av olika miljöfaktorer på marina organismer antingen adderar eller försvagar varandra. Eftersom organismernas kroppsfunktioner förändras på olika sätt av kombinationen av faktorer är det mycket svårt att uppskatta det slutliga resultatet", förklarade han. Dr Jessica Garzke, marinbiolog vid GEOMAR och huvudförfattare till studien. "För copecodarna har vi visat att den negativa effekten av stigande vattentemperaturer är mer betydande än den av havsförsurning. Havsförsurning kan mildra vissa reaktioner – till exempel eftersom den extra koldioxiden som löses upp i havsvattnet stöder tillväxten av växtplankton som föda för copepods. Men i slutändan är dessa fördelar inte tillräckligt starka för att uppnå en positiv effekt", tillade hon. Studien visade att fettsyrornas sammansättning påverkas negativt av havets försurning och temperaturhöjning. Detta gör att matkvaliteten på de högre nivåerna av näringsväven minskar. "Matnät, som påverkas av livsmedelskvaliteten - inte av den stora mängden förråd - skulle försämras", säger Dr Garzke. Forskargruppen antar att deras resultat kan tillämpas på andra kustområden som liknar Kielfjorden. Länk till studien:  http://journals.plos .org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0155952